Knapra piller eller inte?
Jag får lätt dille på saker och då äter jag BARA det tills jag tröttnar och hoppar på nästa grej.
Var hos kbt-terapeuten igår, går dit för att få hjälp att klara vardagen/livet med adhd/add. Hon tyckte jag skulle medicinera. jag har alltid varit emot medicinering, iallafall som första åtgärd. Men hon har rätt. Jag har provat det mesta nu under två år, minnesträning, rutiner, tänka på annat sätt, regelbundenhet, bbt osv. INget hjälper och det blir inte bättre. Som hon uttryckte det; om du hade halfluss så skule du ju inte inte ta medicin och tro att det skulle försvinna av sig själv. Kanske en dålig jämförelse, men det stämmer. Nu är ju inte adhd en sjukdom och den "går inte över", oavsett vad homeopater och andra new-agare påstår. Alla som lever med neuropsykiatriska diagnoser kan skriva under på det. Och ibland så hjälper inte träning, terapi, kbt, post-its, listor osv alls. Minnesträning tex tränar upp närminnet som är koplat till koncentration, men nu är inte koncentrationen mitt största problem och närminnet funkar hyfsat normalt det med. Så det gjorde ingen skillnad för mig. Tyvärr.
Jag har iallafall börjat fråga mig själv två saker.
1. Varför är jag så emot medicinering egentligen? Har det bara blivit en fix idé att jag ska vara anti? Är det för att folk omkring mig är så anti? Eller är det helt enkelt för att jag inte tycker att man ska stoppa en massa skit i kroppen?
2. Ska jag ta terapeutens råd och börja med piller? Självklart i kombination med kbt.
Jag vet varken ut eller inte. men en sak är säker, som det är nu så klarar jag itne av vardagen/livet. Det tar för mycket energi, för mycket ork. Jag orkar itne helt enkelt. Jag hade inte ens förstått hur jobbigt jag har det och hur dåligt jag faktiskt mår förrän vi bröjade prata om det. När man lever länge i något så blir det till slut ett normaliserat tillstånd där man inte uppfattar tillståndet som så allvarligt som det är.
Jag vill vara fri, klara mig själv, klara av vanliga saker utan att känna mig överväldigad. Jag vill klara av att strukturera och organisera.
Om det finns någon som läser som har erfarenheter av adhd, add, AS mm så hör gärna av er.
Det här blev bra mycket mer personligt än det brukar vara och förmodligen frutkansvärt ointressant för de flesta. Men skönt att få ut det man känner i ord iallfall.
Jag har ingen erfarenhet av medicinering vid adhd, men jag äter själv SSRI-medicin. Första gången för fem år sedan när jag fick diagnosen utmattningsdepression. Serotonin-höjande medicin var det enda som hjälpte.
Sen har jag slutat tre gg och fått börja igen pga panikångest och störd sömn, ofta bryter det ut i samband med pms.
Jag har nu tagit medicinen sen ca 1 år tillbaka och jag minskar dosen till ett minimum när jag mår bra, och ökar när jag mår sämre (på hösten tex).
Jag får svåra biverkningar (ångesten blir sjufalt värre under två veckor) så nu tänker jag inte sluta helt.
Jag ser medicinen som ett gips på ett skadat ben. Den hjälper när det är som mest akut, men sen måste man även lägga ner mycket tid på rehabilitering.
Jag har jobbat mycket med min självkänsla de senaste fem åren, under de perioder då jag mått bra, och jag har kommit en bra bit på vägen, nu senast med vikt och träning.
Men medicinen är ändå min krycka att ta till när inget annat hjälper. Jag skäms inte ett dugg, jag har insett att jag har en ärftligt låg serotonin-halt och att jag behöver medicinera för det. När jag äter medicin känner jag igen mig själv.
Jag länkar till dig så vi kan hålla kontakt lättare.
mvh//pernilla
Jag vet inte om du fått svar tidigare, men FFM betyder fettfri massa, dvs muskler, ben osv. Där ska man helst inte minska så mycket för då har man tappat muskelmassa. TBW är vattnet i kroppen och det diffar lite hela tiden. Impedence vet jag inte vad det betyder. Jag tittar mest på fettprocenten :-) Jag har minskat från 46,5 till 42,1 hittills.
mvh//pernilla be
En nära anhörig till mig har adhd och började medicinera. Hon mådde bra av det men hennes levervärden sköt i höjden så hon var tvungen att sluta av den anledningen. Antagligen hade hon kunnat testa ett annat preparat men valde av något skäl jag inte känner till att inte göra det. Antagligen var det för leverns skull.
