superSHEro

Efter hjärngympan så blev det gymmet. Armar och axlar. Var helt slut i sista, rodd. Känner mig nu skönt mör i kroppen.

Däremot så har jag lite problem med knäna. Känns som att någon muskel runtom/insidan av knäskålen stramar och skär. fick lite stretch igår av C och insåg då att en del av problemet nog sitter högre upp, i vänstra rumpan/höften. Strålar ner i lår och ibbland i smalben. Antingen är det en nerv i kläm eller en muskel som är överansträngd. Ska försöka hinna med lite yoga imorgon för att se om det lättar.  Jag vill SPRINGA!

Idag har jag också skickat in alla papper till ansökningarna till skolan. Håll tummarna och hoppas på MYCKET tur!

Ahh! Jag blir tokig! Galet sjukt besviken på mig själv, på min otur, men mycket mig själv! Klantigt klantigt klantigt! Högskoleprovet gick åt H*****E och jag överdriver inte! Gick ju heltm okej sist och nu trodde jag att jag skulle höja mig ett par snäpp, det är allt som behövs för att komma in på distans på brandutbildningen. Men nej... jag vet itne riktigt vad som hände, eller jo det vet jag, men det är så dumt. Jag körde totalt på LÄS-delen. Jag gjorde på ett sätt som jag blivit tipsad om och det visade sig inte funka alls på mig. Nästa block var LÄS det med, det är ju alltid en utprövningsdel på högskoleprovet, dvs man gör två av ett test, vilket vet man inte innan, och ett av dessa test räknas inte i i poängen utan är endast till för utprövning inför kommande prov. Den andra LÄS-delen så gjorde jag iallafall på mitt sätt och det gick sjukt bra! Gjorde likadant på engelskan också och den gick jättebra den med. Men gissa vilken LÄS som togs med i poängen? Jo självklart den första LÄSen! Typiskt!

Jag har varit sur, ledsen, arg, besviken om vartannat. Men ingen idé att gräva ner sig, nu får jag sikta på nästa test i höst. 23e oktober. Detta innebär att jag får vänta ytterligare ett halvår på att få börja plugga!
Visst skulle jag kunna söka in på skolan, men jag vill gå distans. Skulle inte klara att vara infrån bebisen så länge, hon måste ju vara kvar hemma och jag skulle bara få se henne på helgerna. Knappt.

Å andra sidan så gick rullbandstestet galant, inga problem alls. När jag testgick i höstas så gick jag på 5,6 km/timmen, nu gick jag bara på 4,5 km/tim. Otroligt vilken skillnad det gör! Sist tyckte jag också att det var jobbigast för nacken, rygg och axlar med all tyngd, den här gången kändes det inte alls, däremot så blev det kramp/mjölksyra i vaderna. Märks att gymmet hjälper! Konstigt vore det väl annars!

Må gott!

Äntligen! Nu har jag köpt nya träningsskor! de förra hade gjort sitt, kändes i både knän och benhinnor. Längtar efter att få ta de nya på en runda, men det får nog vänta tills söndag. Imorgon är det ju... HÖGSKOLEPROVET!

Jag hatar mitt hjärta. Det är fel. Inte helt. Jag har en förträngning som gör att det fortare blir ansträngt, dvs all fysisk aktivitet blir galet jobbigt med en gång! Oftast tänker jag inte på det, jag vet ju inget annat. oftast så skiter ja gi det ch kör på. jag tränar , älskar att träna, älskar att springa. Men det krävs så mycket mer av mig och mitt hjärta för att klara sama fart och distans som "vanliga" hjärtan. Det suger, det gör mig arg, eldsen, besviken, frustrerad, sorgsen. Varför ajg? Varför inte nån som ädå hatar att springa? Jag vill också "lätt som en plätt" kunna springa1 mil. Jag vill kunna backträna, intervallträna, springa fort fort fort utan att hjärtat inte hänger med, blodet inte får syre och jag kollapsar, kippar efter syre, snurrar i skallen. jag vill! men det krävs så jävla mycket träning för att nå dit. Och just nu känns det bara jävligt ORÄTTVIST!

Nu har jag ömkat färdigt för denna gång.

Känner mig lite löjlig, vek, nördigt känslosam, men sen jag fick barn så har jag blivit så in i bomben känslig oh gråtmild. Så fort något ens påminner om barn som far illa eller lider så vänder sig hjärtat ut och in och  ögonen tåras. Det är så olikt mig! Jag skulle inte stå ut om nåt hände lilla babyn min. Mitt hjärta. Trodde aldrig jag kunde älska så. Så starkt, så mycket, så smärtsamt. Ibland vågar jag inte leva för att det gör så ont att älska så mycket. Löjligt. Softie  heartie big time!