Ger mig själv en break!

Huvudvärk hela dagen, sömnlösa nätter och barn med öroninflammation. Jag ger mig själv en break. Har börjat rensa i röran lite långsamt. Babysteps. Imorgon är det Kettlebells på schemat! Tjooho! Och på fredag vårinviger vi trappan, snön är smält, avspärrningarna borta, trappan är vår igen! Så fredagar innebär numer trappintervaller! Lite dödsångest tack! ;oD

Spiralen

Just nu känns det som att allt bara snurrar på i en spiral, fortare och fortare och jag tappar greppet, allt slinker ur händer, famnen är full och allt bara ramlar ur, flyger iväg. Tiden är out of control, situationer är totalt jävla fucked up och jag har helt tappat kontroll och handlingsförmåga för tillfället.
Jag försöker reda ut saker och ting, försöker få kontroll på situationen, förändra men hela tiden så kommer nya bakslag gång på gång, hela tiden. Min kropp och mitt psyke skriker efter vila sömn och lugn och ro. Jag skriker efter lycka och lite medvind.
Jag är så frustrerad för tillfället så jag vet inte vart jag skall ta vägen just nu. Ilska är ett annat ord som passar in.
Just nu vill jag bara ha en mamma som kan stoppa om en i sängen, klappa mig på kinden och säga att allt kommer att bli bra!


Stoppa huvudet i sanden känns så in i bängen lockande just nu. men vilka problem löser det i det långa loppet?

Friskförklarad!

Japp nu är det färdigsnorat och dags att ta tag i livet igen! Sköööönt!
Ikväll blir det kettlebells, nu är det jobb som gäller. Behöver en spark i baken känner jag. Och energi. Och mat. Lunch kanske?

Vad händer?

Precis när jag trodde att alla baciller var på utgång så slår de till med oväntad kraft igen. WTF??? Alltså jag förstår verkligen inte vad det är för fel på min kropp just nu. Ooookkkej jag erkänner, att supa sig apkalas i lördags kanske inte var det allra bästa, men ändå! Idag är det halsont som står på agendan. Seghjärnan är på ingång också. Detta innebär att vilan fortsätter ett litet tag till.


Skrev högskoleprovet i lördags. Det gick som vanligt. PRECIS som vanligt. Jag ligger kvar på samma gamla stadiga poäng som alltid. Man får se det som positivt att jag inte blir dummare iallafall. Skönt är de tiallafall att det här var sista omgången för det gamla h-provet. Ett förlegad, och i många fall totalt irrelevant, prov. Vad har extrem stress och tidsbrist tex egentligen med högre intelligens att göra? till exempel....
Det känns som att det nya provet är lite mer förankrat i verkligheten och det man faktiskt lär sig i skolan och livet. Ett minus är att det är mer matte i det nya... och matte är inte min starka sida direkt.

Kalla mig konstig, men jag längtar faktiskt efter att få testa nya provet i höst! Wiihoo!



gamla vs. nya



fler som skrev/ska skriva? Vad tycker ni om nya och gamla proven?

Dags att chilla.

Tung i huvudet, snor i näsan, lungor som flåsar värre än en höggravid elefant. Det är jag just nu. Och jag har bestämt mig. Nu tar jag en liten paus från allt vad träning heter tills jag är 100% kry igen. Det svåraste är att emntalt släppa tanken på att träna, att itne få ångest över det. det är ju bara (förhoppningsvis) några dagar det gäller. Nu får det vara nog, nu ska jag vila. Och sova. Och bli frisk.

Dagisbarn & baciller

Alla dessa sjukdomar! Vad trött jag är på det hela. Det ena avlöser det andra. Tokig är vad jag blir. frustrerad. Irriterad.

Jag är annars aldrig sjuk, lite snorig och tung i huvudet men ytterst sällan feber, kräk och sånt. Men ni anar inte vad dagisbarn drar med sig hem?
Barnet har haft alltifrån regelrätta förkyningar till kröksjuka/maginfluensa, till öroninflammation, 40graders feber, hosta tills hon spyr, ont i halsen och andra oidentifierbara sjukdomar. En och annan bacilusk försöker sig ju självklart bita mig också!
Och pga extrem sömnbist och en stressig livssituation så orkar inte mitt immunförsvar riktigt kämpa  emot helt och fullt. Men jag blir bara så där mesigt halvsjuk, inte tillräckligt sjuk för att få ligga i sängen, men itne ritkigt frisk så man orkar göra ett bra jobb, tröna, leva.

Allvarligt talat, snart reser jag bort. Själv. Någonstans utan dagisbarn och baciller.

Mår illa

Jaha det förklarar ju saker och ting. Jag är sjuk, var säkerligen på gång igår, därav segheten. Har gått runt hela dagen med lätt feber utan att ha fattat att det var feber. Trodde bara jag var seg, trött, för lite kaffe? Feber och ett jävulskt illamående. Huh.

Jaja Krya på mig!

Heja mig!

KOm bara på så där helt plötsligt, att jag är så underbart lycklig som är hel och frisk!
Alla lemmar sitter där de ska, inga förslitningar, inga defekter, inga problem med mage, tarmar, skelett, organ osv osv. Jag kan springa gå cykla lyfta bära och det utan smärta eller obehag. Det är det man ska fokusera på istället för några ynka gram fett hit och dit och storleken på bicepsen.
Va fan, jag är frisk! Det är det viktigaste här i livet. Faktiskt.

Tummen upp på det hörni!

Vila hela helgen

Igår kände jag mig sämre samtidigt som jag var tvungen att närvara vid ett hemligt bröllop! Kul! Men att stå ute i kylan i flera timmar gjorde inte saken bättre. Nu mår jag visserligen bättre, bara lite förkyld. Imorgon kan jag nog köra ett lättare pass, känner att jag behöver röra på kroppen.

Annars har det inte hänt något speciellt... livskrisen fortsätter sin gilla gång liksom.... :/



...intressantaste inlägget på länge det här....

Lite sjuk

Alla dessa nätter med sjukt barn och extremt lite sömn, vissa nätter ingen alls, på sistone har nu sagt sitt. Känner mig febrig, rispig och hängig, ont i kroppen. Hoppas jag blir frisk tills imorgon, minibröllop på gång! Kul!


Gym träningsvärk i ryggen iallafall, det känns att man tog. Trist vore det annars.

God natt alla.

Sjukdagar och godis.

Ja  men det är ju klart att ungen ska ha lite kräksjuk! Intressant och sömnlös natt. Men nu mår hon prima igen och äter som en häst och sover sött som bara en litet barn kan. Jaja. Kort men intensiv sjukdom det där, tack och lov får jag väl säga! Däremot så blir hon hemma från dagis i ett par dagar.

Idag bakar vi sockerfritt godis! Håller på att läsa Sockerbomben (verkar soma tt de flesta gör det just nu då den kom med till Må Bra) och det spär bara på min känsla av att undvika socker och mjöl etc. Ska dock läsa klart hela boken och utvärdera innan drastiska beslut tas, men socker, ja det är ju ett gift, ett gott gift visserligen. Men det verkar som att mina sockerfria Bounties blir sjukt goda de med!

Ikväll när jag blir avlöst blir det träning, skönt att komma ifrån sjukstugan lite grann.

Knapra piller eller inte?

Med risk för skörbjugg så blev det pannkakor idag igen.
Jag får lätt dille på saker och då äter jag BARA det tills jag tröttnar och hoppar på nästa grej.

Var hos kbt-terapeuten igår, går dit för att få hjälp att klara vardagen/livet med adhd/add. Hon tyckte jag skulle medicinera. jag har alltid varit emot medicinering, iallafall som första åtgärd. Men hon har rätt. Jag har provat det mesta nu under två år, minnesträning, rutiner, tänka på annat sätt, regelbundenhet, bbt osv. INget hjälper och det blir inte bättre. Som hon uttryckte det; om du hade halfluss så skule du ju inte inte ta medicin och tro att det skulle försvinna av sig själv. Kanske en dålig jämförelse, men det stämmer. Nu är ju inte adhd en sjukdom och den "går inte över", oavsett vad homeopater och andra new-agare påstår. Alla som lever med neuropsykiatriska diagnoser kan skriva under på det. Och ibland så hjälper inte träning, terapi, kbt, post-its, listor osv alls. Minnesträning tex tränar upp närminnet som är koplat till koncentration, men nu är inte koncentrationen mitt största problem och närminnet funkar hyfsat normalt det med. Så det gjorde ingen skillnad för mig. Tyvärr.
Jag har iallafall börjat fråga mig själv två saker.

1. Varför är jag så emot medicinering egentligen? Har det bara blivit en fix idé att jag ska vara anti? Är det för att folk omkring mig är så anti? Eller är det helt enkelt för att jag inte tycker att man ska stoppa en massa skit i kroppen?
2. Ska jag ta terapeutens råd och börja med piller? Självklart i kombination med kbt.


Jag vet varken ut eller inte. men en sak är säker, som det är nu så klarar jag itne av vardagen/livet. Det tar för mycket energi, för mycket ork. Jag orkar itne helt enkelt. Jag hade inte ens förstått hur jobbigt jag har det och hur dåligt jag faktiskt mår förrän vi bröjade prata om det. När man lever länge i något så blir det till slut ett normaliserat tillstånd där man inte uppfattar tillståndet som så allvarligt som det är.
Jag vill vara fri, klara mig själv, klara av vanliga saker utan att känna mig överväldigad. Jag vill klara av att strukturera och organisera.

Om det finns någon som läser som har erfarenheter av adhd, add, AS mm så hör gärna av er.

Det här blev bra mycket mer personligt än det brukar vara och förmodligen frutkansvärt ointressant för de flesta. Men skönt att få ut det man känner i ord iallfall.

Dagens snask.

Efter en nästintill sömnlös natt pga öroninflammation (inte jag, bebisen) så är det rätt skönt med en vilodag. ögonen har gått i kors och man märker verkligen hur mycket hjärnan behöver sömn för att fungera.

Jag har nog inte skrivit det, men jag har kört nästintill sockerfritt sedan 1a januari. Började med en månad. Sedan festade jag till det med socker under några dagar tills jag bestämde mig för att köra igen. Var inte vidare svårt och vill  gärna tro att jag mådde lite bättre utan snask. Nu kör jag inte superstrikt, utan jag har bara valt bort det onödiga uppenbara sockret, dvs godis, glass, kakor och sånt. och som sagt, det har verkligen itne varit en uppoffring eller vidare jobbigt.
Det som har varit jobbigt det är alla runt om! herregud! Somliga har faktiskt uttryckt en oro för huruvida mitt liv är värt att leva om jag itne får äta kakor och tårta på kalas, andra tror att jag har jättetråkigt och så finns det de som bara tror att man bantar. Ehm?

Ja mitt liv är totalt värdelöst, ge mig en kaka så att jag får en mening med att existera. Tack. Och visst är det för jävla roligt att äta godis, när jag äter snask så skrattar jag så jag kissar på mig, så roligt är det. ps. jag bantar.

King kong i min dröm

Jag drömde om King Kong, självklart var besten ute efter mig och jag försökte gömma mig. Ehm... ingen drömtydare men den var ju hyfsat lätt att förstå sig på.

Så, efter att ha fått en spark i baken av mr King Kong så ska jag ta tag i saker och ting, bli lite effektiv, vakna ur vinterdvalan och göra nåt åt saker och ting!




Grådiset tar ut sin rätt

Grådiset och mörkret har vunnit! Jag är knäckt, däckad, sönder. Konstant trött, hängig, orkeslös, lealös, viljelös.. allt löst man kan vara det är jag just nu. Det känns som den kletigaste gröt har bytts ut mot hjärnan som brukade befinna sig innanför pannbenet. Soffan ser lockande ut. Sängen lockar mer än både Brad Pitt och Johnny Depp tillsammans. jag behövr sol. NU! Semester, sol, värme. Eller nej, skit i semestern, jag kan jobba, jobbar gärna, men bara det är i solen och värmen. Hur löser vi det?

Nu skiner solen utanför. Retas med mig. "haha jag skiner men inte fan värmer jag och itne fan gör jag livet lättare för dig heller!" Dumma sol.




Nu: kaffe & promenad i solen med glad hund
Sen: akupunktur
senare: träna
ännu senare: jobba
senast: sova

Vägvisare?

Idag skulle jag behöva någon som visade riktning (gärna mot sängen). Vet inte vart jag ska börja, vad jag ska göra... Nackdelen med att vara sin egen chef, ingen tvingar mig att jobba. Hjärnan är fylld av gröt och kroppen vill sova minst 10 timmar till. Ge mig en spark i baken någon!



Sugen?

Jag börjar bli mer och mer sugen på att utbilda mig inom hälsa och träning och joba med det, i allafall som en bisyssla. Jag tycker att det är så pass roligt och intressant och jag vill föra det vidare till andra. Cheesy. :)

Självklart är pt högsta drömmen, men bla priset gör att det får dröja ett bra tag. Överst på listan i övrigt står kettlebellsintruktör, trx, gyminstruktör och kanske till och med core. Ska kolla upp lite utbildningar och vägar att gå.

Berätta gärna ni som är instruktörer på ett eller anant sätt hur ni kom dit ni är? Utbildning, tankar, positivt, negativt osv.

Kommer dock fortsätta jobba me det jag gör och fortsätta att försöka komma in på den utbildning jag söker till. Många järn i elden. Så ska det va.

Dagens tips - SHOPPING

Dagens shoppingtips: CAMPADRE har nu en kampanj med Champion. Champion har en helt grym sport-BH! Många tjejer med boobs större än b-kupa vet vilket helvete det kan vara att hitta en schysst och framförallt BRA sportbh. Jag brukar iallafall ha stora problem. Tills jag hittade en av märket champion.
NU har den några år på nacken, börjar bli lite väl uttänjd och har även börjat lukta lite unket på sistone (fräscht I KNOW!). Med andra ord så är det hög tid att köpa en ny vilket brukar svida rätt rejält i kassan då sportbehåar inte är gratis direkt!

Men som en räddande ängel så har nu Campadre alltså kampanj på Champion och MIN SPORTBH!!! ord. pris 400:-, nu bara 250:-

Perfekt!
jag kunde inte låta bli. Här är länken till kampanjen!

Skit i att den ser ut att sitta sjukt dåligt på modellen som visar upp den, min sitter som ett smäck och håller det som skall hållas på plats! Inget skump och gump här inte!

Den där löpningen...

...som inte blev av.

Jag ångrade mig. Termometern kröp snabbt neråt flera minusgrader, en stark nordanvind började blåsa och som grädde på modet så var mannen/barnvakten spålöst borta i nästan 4 timmar och kom precis hem. jag känner med andra ord inte för att springa och som straff för att han övergav så får nu han ta ut hunden på en långpromenad i kylan och vinden. Ha!

Segt sa räven

Åh vilken seg dag! Måste vara allt det gråa utanför. Eller det att maken tog med hunden på jobbet så jag har inte varit utanför dörren annat än vid dagislämning idag? Orkar itne ta mig för något. Har betat av ett jobb, sk in med lite finlir bara. Fick även ett mail från en nöjd kund från gårdagens kund. Så det är itne så att jag bara sitter och latar mig! :)

men seg, orkar liksom inte ta några beslut, orkar inte ringa samtal, orkar inte nåt. Blä! KÄnns som att jag har tagit på mig för myclet. Lite lätt panik, ångest. Huh! Behöver strukturera lite känner jag, ta en break. Mellis och kaffe med andra ord.


Tidigare inlägg
RSS 2.0