Dagens träning!
Däremot så har jag lite problem med knäna. Känns som att någon muskel runtom/insidan av knäskålen stramar och skär. fick lite stretch igår av C och insåg då att en del av problemet nog sitter högre upp, i vänstra rumpan/höften. Strålar ner i lår och ibbland i smalben. Antingen är det en nerv i kläm eller en muskel som är överansträngd. Ska försöka hinna med lite yoga imorgon för att se om det lättar. Jag vill SPRINGA!
Idag har jag också skickat in alla papper till ansökningarna till skolan. Håll tummarna och hoppas på MYCKET tur!
Högskoleprov vs. rullbandstest
Jag har varit sur, ledsen, arg, besviken om vartannat. Men ingen idé att gräva ner sig, nu får jag sikta på nästa test i höst. 23e oktober. Detta innebär att jag får vänta ytterligare ett halvår på att få börja plugga!
Visst skulle jag kunna söka in på skolan, men jag vill gå distans. Skulle inte klara att vara infrån bebisen så länge, hon måste ju vara kvar hemma och jag skulle bara få se henne på helgerna. Knappt.
Å andra sidan så gick rullbandstestet galant, inga problem alls. När jag testgick i höstas så gick jag på 5,6 km/timmen, nu gick jag bara på 4,5 km/tim. Otroligt vilken skillnad det gör! Sist tyckte jag också att det var jobbigast för nacken, rygg och axlar med all tyngd, den här gången kändes det inte alls, däremot så blev det kramp/mjölksyra i vaderna. Märks att gymmet hjälper! Konstigt vore det väl annars!
Må gott!
Nya skor!
Rullbandstest!
Nu är det inbokat! Rullbandstestet! på tisdag morgon klockan 8:30 skall jag infinna mig på brandstationen för att gå på det där jäkla bandet! Jag har provat förskojs skull tidigare och klarade det galant, men har ändå en sån jäkla ångest. Tänk om jag inte klarar det tänk om jag inte klarar det tänk om... Men ingen idé att ödsla energi att tånka på det! Positiva tankar och kontrollerad andning. Det löser det mesta. Och en rejäl dos viljestyrka. När det kommer till rullbandstest är min envishet en jäkligt bra egenskap!
Men först högskoleprov på lördag!
Jag hoppas även på att ha råd med ny tatuering innan sommaren! Döskallar döskallar döskallar... love'em!
Mer om hjärtat.
Nu har jag ömkat färdigt för denna gång.
Softie heartie.
Känner mig lite löjlig, vek, nördigt känslosam, men sen jag fick barn så har jag blivit så in i bomben känslig oh gråtmild. Så fort något ens påminner om barn som far illa eller lider så vänder sig hjärtat ut och in och ögonen tåras. Det är så olikt mig! Jag skulle inte stå ut om nåt hände lilla babyn min. Mitt hjärta. Trodde aldrig jag kunde älska så. Så starkt, så mycket, så smärtsamt. Ibland vågar jag inte leva för att det gör så ont att älska så mycket. Löjligt. Softie heartie big time!