Chinslektion 1
Jag klarar ju chins med supinerat grepp själv, inga problem, men inte med pronerat grepp.
Det har känts som att det är tekniken har satt stopp. Idag har bitarna fallit på plats. Lite träning på chins några gånger till så sitter de snart, det kan jag garantera.
Han, vi kan kalla honom Master, visade teknik, hur jag skulle tänka för att få till det och korrigerade och hjälpte sedan till i utförandet.
Nu har jag sjukt ont i valkarna i händerna och underarmarna dunkade och kändes ungefär lika bamsiga som KarlAlfreds armar!
Tur man har duktiga och snälla vänner som gärna hjälper en när man behöver det!
Chins är kul, det fixar du snart!
Ja, men jag vet nog egentligen. Det känns bara inte som att det är lönt, han har aldrig lärt sig, och är till åren nu gamlingen.
Jag träffar han inte tillräckligt ofta för att lära han heller...
Känns det som?
Svar: Hahaha!! Jaaag med! Gud vad roligt. Jag tittar typ så att dörren är låst tre gånger innan jag ställer mig och posar sådär, man framstår ju som världens ytligaste människa men ändå gör nästan alla människor likadant när dom är ensamma.
Sjukt hur vi människor fungerar. Hahah!! Ett intressant fenomen, helt klart.
Sv: Ja det är skitsvårt att bara välja EN muskel, lättare med muskelgrupp. Haha! Jag vill oxå kunna göra chins med min egen kroppsvikt, men ja lär nog tappa liiite mer innan det går.
Härligt med lite teknikträning :D
jag älskar chins!:)
