23 december 2010
Åh chinsen känns så nära så nära. Jag hade ju satt som mål i somras att innan nyår ska jag klara chins. Tiden är knapp. Kom igen nu då!
SV: Tack så mycket för din kommentar! Jag tar den till hjärtat och tackar för att du är en av få träningstjejer, liksom jag, som förstår vad som menas med detta. Det är ju ett känsligt ämne, och man vill ju inte trampa någon på tårna. Jag har också haft min beskärda del av ätstörningar i livet, även om de inte var allvarliga. Jag kan ibland tycka mig se tendenser hos fitnesstjejer (och i enstaka fall killar) att de gömmer sig bakom träningen för att dölja en ätstörning. Det är "okej" att träna hårt för att bestraffa sig själv för den där extra godisbiten man åt igår, etc. Missar man ett träningspass är det råångest. Och precis som du säger, jag har sett flera ggr sett bland bloggare att de har ångest över att de smakat på julgodiset de lagat eller sockerkakan de bakat. Själv är jag så långt bort från det som jag kan komma just nu, även om jag förstår att om man deffar så ska man vara konsekvent, men det är ju inte det jag pekar på. Så stort tack för din kommentar. Den värmer! God Jul på dig! :)
Btw, lycka till med chinsen!! :)
FIXA DOM!!!!
Ta i!! :)
